Jag har gjort det igen.
Jag har en tendens till att smita ifrån saker. Det händer oftast
när det blir för jobbigt, obekvämt, tråkigt eller när jag är på
topp. Det handlar väl om att jag inte räcker till - eller att
situationen inte räcker till för mig.
Den här gången har jag, kanske inte helv oväntat, hoppat av skolan
haha. Jaha, och vad gör jag nu då? Jag förstår att jag måste ha en
inkomst för att överleva, men jag vill inte börja jobba nu. Jag har
noll motivation för en uppgift här i livet just nu jag vet ju hur
det kommer bli - jag kommer att smita. Nu tänker ni säkert genast
kommentera något som: ja men om du redan bestämt dig för att det
inte kommer gå, så kommer det ju inte att gå. Tänk positivt!
Då ger jag ett svar redan nu på det. Jag känner tyvärr mig själv
alltför bra, vissa perioder kan jag inte styra över själv och är
jag ur fokus på livet då så kan ingenting få mig att göra det jag
borde göra. Även tvärtom, är jag hög på livet tar jag mig ofta
vatten över huvudet men det finns även där ingenting som kan få mig
att, åter igen, göra det jag borde göra.
Så, jag vet inte alls hur det här kommer sluta haha, förmodligen
som Laila K på en av drottninggatans pissiga gränder.
SKÖNT i allt kaos är ändå att jag inte är ensam, emelie finns ju
alltid haha. Hon har också en tendens till att smita och det gjorde
hon så sent som idag från hennes alldeles nya jobb. Jag vet inte om
vi förväntar oss applåder här.. men jag tar livet med en nypa salt
och skyller allt på Reinfeldt.
Och vad är grejen med att jag ska åka skidor
imörrn? I Sollentunda dessutom - med min 12 år gamla lillasyster.
Håll för fan i pjäxorna för det där kommer inte bli vackert. Men
jag måste verkligen göra det för jag ska till Alperna om tre
veckor, och har jag förstått det rätt så är det inget
amatörställe.
/DAISYTOWN
